torsdag 24 augusti 2017
21 Augusti 1987
Det är fortfarande varmt, sen sommar, tänk dig två kära tonåringar som med yrsel i blick och spring i benen rymmer.
M så ung och så där oförklarligt lycklig. P som tittar lugnt tryggt med sina blåa ögon framåt.
Vi har inte sagt något till någon. Det som ska ske är en kärleks förklaring mellan bara oss två.
Allt har känts rätt från första stund.
Sara ska låna P oranga Ford Taunus över helgen. Vi lämnar bil och nycklar till henne. Hon avslöjar våra planer. Kanske såg hon vår lycka på oss. Hon får lova dyrt och heligt att inget säja.
Snabbt ordnas resa hotell och ringar på Ekströmsguld.
Till släkt och vänner säjer vi inte mer än att vi ska åka till Malmö Köpenhamn.
Kärleksrusna byter vi ringar i en vacker park i Köpenhamn, vi lämnar smyckesasken på bänken den behövs inte längre för ringarna ska ändå aldrig tas av.
Mitt i mot parken lyser några kulörta lampor som lockar oss till sin restaurang. Det är en asiatisk restaurang.
Vi sitter vid ett litet bord mitt emot varandra och bara betraktar varandra. Servitören ställer en ställning mellan oss den ser ut som en liten bokhylla, där små skålar med olika rätter placeras. Vi sneglar mellan skålarna, i små hål ser vi varandra. Varje gång vi tar ner en skål så vidrör vi varandras händer.
Så lyckliga så unga och så nyfikna på vårt framtida liv tillsammans.
Det är 30år sedan, vi hade tänkt att fira detta i måndags den 21 men jag är inte kry nog än.....Men vi ska!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Sten sten sten
I dag är ju den egentliga min första riktiga semesterdag. Just nu ligger jag i hammocken och skriver på den här sista bloggen för den här...
-
I dag fortsätter Coop data haveri stackars dom! Vi hade inget kaffe filter eller kaffe så P fick åka till Lill livsen. Vad ska vi då äta ti...
-
Som jag berättat förut så lät vi ta ner vår gigantiska gran som vätte mot grannens. Efter sig lämnade den ett stort hål. Nu behövdes något ...
-
Idag var vi först och lyssnade på vår härliga dotter då hon sjöng solo tillsammans med sin kör. Så stolta både P och jag var. Sedan passa...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar