Tänk vad vi travade upp och ner för Karl Johan, nu orkar jag inte ens gå runt kvarteret. Min familj säjer till mig det måste få ta tid.
Tänk att det känns som att man blivit överkörd, fått en smocka motats tillbaka. Fått en läxa, blivit bränd.
Man funderar varför?
Varje andetag känns i munnen. Konditionen har åkt ner på noll.
Magen värker då man gäspar skrattar försöker böja sig för att ta upp nåt man tappat.
Roade mig med att googla på ett "steg i taget" här är några träffar
*LP med Carola Häggkvist 1984
* Amerikansk film 1996
*Många företag inom hälsa
*Fransk film från 1963
* Massor med instruktioner i pyssel och smink.
Tänk var jag önskar att orka, skapa, klara mig själv, men samtidigt mysigt att få vila tänka och bli omsluten och omhändertagen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar