Annandag

Då var skinkan halvt uppäten och hela kylen fylld med rester, ja vi äter rester.
 Första lagret i chokladkartongen är snart slut bara de med sprit i ligger ensamma kvar.
Ljusen lite lagom nedbrunna. Ett sådant växlande julväder vi haft ena minuten regn nästa gnistrande kallt. Om vi hade varit unga hade vi kunnat snöra skridskorna på fötterna och åkt ute på gårdsplanen, där är det blank is. Häftiga diskussioner avlöser sig i huset. Mycket #meeto. Alla gillar att diskutera i vår familj, sonen är den lugnare av oss. Julklapps böckerna läses det strö tittas på Tv.
Mörkret sänker sig, P spelar sina julklappsskivor i källaren. Sonen spelar med kompisar, dottern pluggar. Trots att vi inte sitter i samma rum allihop. Så känner vi ändå av gemenskapen,att höra ihop. Inte vara ensam. Vara en familj.
Vi vet att det är ett privilegium, att så har inte alla det.
Så till alla er som är  ensamma som fått äta julskinka själva, som inte har någon att dela rester och chokladkartong med.
Som sitter ensamma vid nedbrunna ljus och tittar ut på det växlande julvädret, tänker kanske att det vore roligt och snöra på sig skridskorna och åka en stund.
Som sitter tysta i ett tyst hus och strö tittar på Tv. Vi tänker på er.
Må ni finna tröst och hitta gemenskap.