Svårigheten att ta sig över oro och hinder handlar lika mycket om att hitta mod som att kämpa vidare.
Orka gå upp på morgonen när väckarklockan ringer. Igår var jag så trött att jag steg på fel buss. Satte mig på bussen till storstaden istället för in till jobbet i vår lilla stad.
Att inte känna sig åsidosatt och ensam. Då missuppfattar man gärna blickar kroppsspråk och röstlägen hos kollegor och vänner.
Våga hitta nya vägar och tänka framåt när man hellre vill dra täcket över huvudet.
Något som vi lärt oss genom livet är att "göra"om det så är det minsta lilla. Även om man känner att allt är jobbigt. Små långsamma steg. Så även om man känner att man hamnat i diket. Så finns det alltid en morgondag och ett mod som dra upp än.
Förra hösten så skrev vi om att sträva uppåt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar