Mardrömmen

Låt mig vakna från mardrömmen! Jag har vaknade upp i Sölvesborg en liten sovstad i Blekinge.
Jag känner att här vill jag inte bo trots småstads hus och blomsterlådor. Jag blir ut tittade och förföljd av dömande ögon när jag går över torget. En främling, titta viskas det bakom min rygg. Här sitter ingen och tigger för här är det förbjudet. 
I min mardröms Sölvesborg måste alla vara lika, vara hetero, komma från Sölvesborg, tro på samma och rösta på samma . 
I Sölvesborg ska vi minsann inte sätta upp någon menskonst. I Sölvesborg ska vi minsann inte hissa regnbågsflaggan vid kommunhuset  Det är så vanliga människor vill ha det i Sölvesborg.
mässar SD politiken i Tv rutan som sitter fäst på den lagom gråa väggen på hotellet som jag tagit in på. Här i mitt mardröms Sölvesborg är inget unikt, makalöst udda eller annorlunda. 
Jag sätter mig ner i hotellets resturang beställer en pizza. Sådan skräpmat har vi inte! Vi har bara svensk husmanskost säjer en välklädd servitör. -Det är det som efterfrågas här i Sölvesborg både av infödda och badturister, han fortsätter.
-Var kommer du ifrån, du är inte här ifrån va?
-Nä jag kommer i från mellan Sverige. 
-Oj är det inte där det är hög brottslighet och folk dör som flugor.
Jag har hört att där vågar folk inte gå ut och polisen har tappat greppet.
Så är det inte här i Sölvesborg. Vi har ingen invandring! 
- Vad menar du.
-Vi tar inte mot sådana som dig , norr och mellan svenskar.
Jag ser servitören fippla med mobilen, hör honom prata med polisen om mig. Jag måste fly, jag får inte med mig min resväska med mina kläder och personliga saker. Väskan står kvar på rummet.
Svetten rinner jag springer och rädsla känns i hela kroppen. Jag skriker.
Då vaknar jag! I min egen säng i en stad där demokrati råder där jag får tycka som jag vill och inte påverkas av mitt kön min tro min bakgrund eller sexuella läggning .