tisdag 10 december 2019

it must have benen Love , but it's over now.

Marie Fredriksson har gått bort, hon var min tonårs förebild. Både klädstil och hennes mäktiga röst.
Hon och Rosanna Arquette i filmen Susan var är du.
Jag och P var 1988 på konsert med Roxette en liten intim konsert i Jönköping. Då var de inte det minsta kända. Vi kände ju till Per genom Gyllene tider och Marie genom hennes solo skiva. Men inte tillsammans.
Tänk så kända de blev sedan ända till USA.
Vi stod så nära dem  att vi kunde känna deras andetag, och en och annan spott dusch av Per.😉
Maries egen musik är för oss här i Chateau Lärkdrill nära förknippad med minnen. Tro jag vill känna tro, så religiöst det kan bli. Lilla sparvöga, så skört och starkt. Vila i frid vi kommer sakna dig, men din röst lever kvar!







Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Sten sten sten

  I dag är ju den egentliga min första riktiga semesterdag. Just nu ligger jag i hammocken och skriver på den här sista bloggen för den här...