Upp och ner

Förlåt här kommer ett lite deppig inlägg.
Men man kan ju inte alltid vara glad.

Jag längtade efter snö i vintras, nä hä den kom nu i vår och april.
Jag längtade efter att vår släkt skulle komma till oss i påsk nä hä nu kan de inte resa pga Corona.
Jag längtade efter att fixa nya slingor hos frisören. Nä hä till frisören vågar man ju inte gå.
Jag vågar inte längta eller tänka på något för framtiden längre ,för det verkar som inget slår in utan blir bara upp och ner eller tvärtemot.
Känns som jag ligger på golvet och skriker som en trotsig treåring som ingen lyssnar på eller att jag sitter i en berg och dalbana som inte kommer stanna hur illa man än mår. Man kan bara hålla i sig så gott det går.
Vissa dagar känns det som man balanserar långsamt på en lina och väntar bara på att ramla ner i ett svart Corona hål.
Försöker ta en dag i sänder. Men det är ju också dagarna som går som är livet.