Pingstliljor och barndomsminnen

I dag gick vi till vår lilla skog, egentligen för att spana efter liljekonvaljer. Skogen låg så stilla och vår fåglarna kvittrade, vilken tur att vi har skogen i dessa tider den gör oss lugna. Alla granar hade fått limegröna skott. Vi pratade om att man kanske skulle plocka några men P han sa - Nä då blir man så stickig i magen😃. Vi gick förbi öde tomten, huset sedan länge borta. Marken täckt av kvarlämnade prylar. Frukt träd och buskar. Man kan ana att det nog varit en fin trädgård förr i tiden. Vad vi inte var beredda på var att det växte fullt med pingstliljor där mitt i skogen. Eller narcisser som det också heter. Jag var bara tvungen att plocka några.  

När vi kom ner till gläntan så växte det styvmors violer. Ångermanlands landskaps blomma. Jag har så starka minnen från mina somrar i Norrland. Då jag sprang runt barbent och plockade blommor. Jag tror att jag berättat om dessa trolska somrar på 70talet. Hemma hos min faster Ragnhild var jag inte lika skyddad som hemma i stan. Där fanns inga gator bilar fula gubbar, eller andra farligheter som min mamma ville skona mig för i ren välvilja.
I Norrland fick jag springa runt fritt, i dikesrenar och över ängar med kor. Likt Astrid Lindgrens Ida.
Min faster brukar säja att : Ja du jänta. När du kom hit så var du blek, smal och tunn och när du åk här ifrån då är du glad rund och solbränd.  Min faster lärde mig namnen på alla ängsblommor. Hon är konstnär så många av dessa blommor målade hon på porslin och tavlor. I grannhuset bodde en tant som jag brukade springa in till. Det var en gumma med mycket fantasi. Hon hette Marry. Köksredskap som slevar, gafflar och osthyvlar hade alla namn. Ibland hittade hon inte någon av dem och då sa hon- De har nog packat resväskan och flyttat till Amerika. Hennes svarta skor kallad hon för Charlie Chaplin skor. Utanför fönstret i trädet hade hon ett fågelbo som vi följde från att de var ägg till att de knäcktes, även dessa fågelungar fick roliga namn. Marry hade en lägenhet i stan som hon ibland åkte till, då var det min uppgift att vattna hennes blomster rabatter. Jag kommer så väl ihåg hur jag var så stolt när jag konkade på den tunga zink vattenkannan.