Jag vet inte om jag ska skriva det här men samtidigt har jag sådant behov att få bara spy ut det och sedan förhoppningsvis lämna det. I går när jag skulle gå av bussen så upplevde jag att en man ville tränga sig före mig genom buss dörren. Jag fick upp en hand som ett stopptecken. När bussen åkte så går mannen mot mig med mord i blicken står jätte nära. Varför gjorde du så där ryter han. Jag ville att du skulle hålla avstånd till mig. Han skriker att jag inte kan bestämma över honom och att han gör som han vill. Han står och går allt för nära. Jag skriker tillbaka att han ska hålla avstånd och gå därifrån. Folk stannar upp runt omkring. Han är fortfarande rasande skriker jävla hora till mig. Jag skriker att om han nu inte går ropar jag på hjälp. Tillslut efter ca 8-10minuter lommar han iväg. Jag känner mig fortfarande arg chockad och rädd för att träffa på honom igen. Samtidigt stolt att jag skrek tillbaka. Han ska inte på detta masochistiska sett behandla mig som om jag är någon slags lägre varelser för att jag är kvinna. Problemet är att detta gror i min hjärna. Jag som på sista tiden känt mig lugnare och mer tillfreds.
Idag ska P och jag vara i trädgården och hösta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar