Vi åkte till Thuns klädaffär. För jag behövde nya sköna finskor. P behövde också nya sköna ute tofflor och strumpor. Jag oroade mig så för jag hade också behov av en baddräkt. Har haft min baddräkt i över tio år så nu är tyget så tunt att den snart går i bitar. Den fruktansvärda sanningen är att jag inte vågat ställa mig i en provhytt och pröva en baddräkt. Jag är ju inte smal utan snarare ser min kropp ut som en yppig figur en Venus statyett. Min kroppsbild är inte negativ, jag är glad att den fungerar!
Ni kanske känner igen er ni som inte är tunn smala att prova underkläder och badkläder är svårt om man har former. Dessutom känner jag mig avklädd och lite utsatt på stranden eller vid en pool. Skulle vilja hitta en som sitter bra men också är lite täckande. Denna uppgift skulle bli omöjlig hade jag redan bestämt. Därför hade jag tänkt ut en plan att fort gå förbi badavdelningen och vänta med baddräkten till sist då jag repat mod.
Så klart kunde jag inte hålla mig till denna plan. Mina ögon drogs till plaggen. Helt plötsligt dras jag till ett specifikt tyg. Ett mönster som känns tryggt och inte främmande. Tittar inte på storlek utan tar en som ser jättestor ut. Under hänger små badkjolar i samma tyg. Tar en sådan också. Provar och jag ser mig i spegeln och konstaterar: Du har en baddräkt på dig och du ser okej ut!
Efter Thuns besöket åkte vi förbi en medeltidskyrka som hade sommar öppet. Kyrkan hadetakmålningar av Albertus Pictor. Där inne satt kyrkorådet, tanterna och skvallrade med kyrkgubbarna. Kyrkoherden konstaterade att han minsann fick tända 44 ljus för de döda under Coronapandemin. Någon undrade om den kvinnliga prästen fått sitt hus sålt. Små saker som intresserar så där ute på landet.
Sedan åkte vi vidare till en handelsträdgård och köpte några nya växter till rundeln som jag pratade om i ett tidigare blogginlägg.
Vi passade också på att åka till storstaden och fylla på matförrådet. Men när P öppnade bakluckan för att lasta in matvarorna fick vi syn på att vi glömt lämna tillbaka kundkorgen på handelsträdgården. Där stod växterna kvar i korgen.
- Har du stulit en korg sa jag.
- Jag är ingen tjuv, vi får vänta till baka och lämna tillbaka korgen.
Sagt och gjort vi fick åka tillbaka hela vägen igen. Snopet lämna tillbaka korgen. Tjejerna i kassan skrattade bara gulligt åt P när han stod där snopet med svansen mellan benen.
Hur många hade varit så ärliga?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar