Jag går och nynnar på Tove Janssons höstvisa denna näst sista dagen i september.
September som började ruskig och regnigt och avslutades med rena rama sommarvärmen.
Kvällarna är ändå kusligt mörka och morgonen dimmig och kall. Känslan att tända ett ljus vira in mig en filt finns där. Den tröstar mig för jag känner mig ganska trött.
Vägen hem var mycket lång
Och ingen har jag möttNu blir kvällarna kyliga och senaKom trösta mig en smulaFör nu är jag ganska tröttOch med ens så förfärligt allenaJag märkte aldrig förutAtt mörkret är så stortGår och tänker på allt det där man bordeDet finns så mycket sakerJag skulle sagt och gjortOch det är så väldigt lite jag gjorde
Skynda dig älskadeSkynda att älskaDagarna mörknar minut för minutTänd våra ljusDet är nära till nattenSnart är den blommande sommaren slut
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar