Att försöka hänga med

Mina krafter är fortfarande 
svaga och jag blir fort trött, men jag hänger med.
Likt äpplena i vår trädgård som också hänger kvar trots höstvindarna. I morgon ska jag försöka jobba. Håll tummarna!
Våra träd är fulla med äpplen, vi har ju många olika sorter i vår trädgård här i Chateau Lärkdrill.
Vi älskar träd, de ger skugga, blommar på våren, kläs i höstfärger på hösten och ger fåglar och ekorrar bo. Men många gillar ju inte träd utan sågar ner dem i sina trädgårdar.

Tråkigt! När vi hör ljudet av motorsågar får våra nostalgiska hjärtan en ordentlig törn, träden ersätts av lättskötta gräsmattor.

21 Augusti 1987

Det är fortfarande varmt, sen sommar, tänk dig två kära tonåringar som med yrsel i blick och spring i benen rymmer.
M så ung och så där oförklarligt lycklig. P som tittar lugnt tryggt med sina blåa ögon framåt.
Vi har inte sagt något till någon. Det som ska ske är en kärleks förklaring mellan bara oss två.
Allt har känts rätt från första stund.
Sara ska låna P oranga Ford Taunus över helgen. Vi lämnar bil och nycklar till henne. Hon avslöjar våra planer. Kanske såg hon vår lycka på oss. Hon får lova dyrt och heligt att inget säja.
Snabbt ordnas resa hotell och ringar på Ekströmsguld.
Till släkt och vänner säjer vi inte mer än att vi ska åka till Malmö Köpenhamn.
Kärleksrusna byter vi ringar i en vacker park i Köpenhamn, vi lämnar smyckesasken på bänken den behövs inte längre för ringarna ska ändå aldrig tas av.
Mitt i mot parken lyser några kulörta lampor som lockar oss till sin restaurang. Det är en asiatisk restaurang.
Vi sitter vid ett litet bord mitt emot varandra och bara betraktar varandra. Servitören ställer en ställning mellan oss den ser ut som en liten bokhylla, där små skålar med olika rätter placeras. Vi sneglar mellan skålarna, i små hål ser vi varandra. Varje gång vi tar ner en skål så vidrör vi varandras händer.
Så lyckliga så unga och så nyfikna på vårt framtida liv tillsammans.
Det är 30år sedan, vi hade tänkt att fira detta i måndags den 21 men jag är inte kry nog än.....Men vi ska!

Nu gråter Barcelona också.

Så var vi där igen då ondskan visat sig! Strövande människor med en glass i sin hand, familjer som köpt sig nåt fint. Nyfikna fotograferande turister. Det drabbar mig hårt, jag är så svag och känslig nu efter min operation. Hade inte tänkt skriva på ett tag då jag bara koncentrerar mig på att bli bättre.Värdshatet är inte på paus som jag,..märkte jag. Vad är det som driver dessa människor?
Det kan inte vara livsglädje. Hur många fler länder ska behöva gråta innan detta slutar?
Våra varmaste tankar går till offren och anhöriga i Barcelona och Spanien.

Små babysteps

Tänk vad vi travade upp och ner för Karl Johan, nu orkar jag inte ens gå runt kvarteret. Min familj säjer till mig det måste få ta tid.  
Tänk att det känns som att man blivit överkörd, fått en smocka motats tillbaka. Fått en läxa, blivit bränd.
Man funderar varför?
Varje andetag känns i munnen. Konditionen har åkt ner på noll.
Magen värker då man gäspar skrattar försöker böja sig för att ta upp nåt man tappat.

Roade mig med att googla på ett "steg i taget" här är några träffar
*LP med Carola Häggkvist 1984
* Amerikansk film 1996
*Många företag inom hälsa
*Fransk film från 1963
* Massor med instruktioner i pyssel och smink.

Tänk var jag önskar att orka, skapa, klara mig själv, men samtidigt mysigt att få vila tänka och bli omsluten och omhändertagen.

ibland blir det inte som man tänk sig

Tänk!
Vi har inte skrivit på ett tag pågrund av att den sista kvällen fick jag otroligt ont i magen, vilket visade sig vara en brusten blindtarm. Jag fick tillbringa flera dagar på ett sjukhus i Oslo med dräneringsslangar och mm.
Men nu är vi äntligen hemma i vårt kära Chateau Lärkdrill igen, tänk vad vi har längtat. Jag är fortfarande  svag och har ont, men steg för steg blir jag starkare. 
Jag vill tacka Scandic Solli i Oslo som har varit helt enorma empatiska, tillmötesgående och snälla, så är ni Oslo boka in er på Scandic Solli med helt fantastisk personal och lugna mysiga rum. Dessutom är det så centralt med alla sevärdheter på gångavstånd.
Som tur hann vi ha en mysig resa  med så många härliga aktiviteter och romantiska resturang besök innan jag fick ont.
Jag vill tacka min man P. Jag älskar dig från månen och tillbaka tänk vad du har kämpat och kämpar för min skull. I nöd och lust.
Dessutom våra härliga och starka barn som hjälper mig nu här hemma, jag älskar er!

Alla Norska farkoster på en och samma gång

Kontiki

Det är väl ändå något med båtar, tar oss över vatten. Flyter trots tyngd. Vi diskuterade vilket av dessa farkoster som skulle vara mest sjödugliga. Vi kom fram till att segla medVikingaskeppet skulle vara säkrast men flotten mer äventyrligt.

Oseberga skeppet

Dukning i Oslo

Försök er på denna dukning !😀
Vi var på resturang och möttes av denna kreativa dukning.

Nu är vi i Norge!

Slottet i Oslo

                                                                        Karl-Johan

Lägg till bildtext